Bland gyttja, stekos, dunkande bas, blinding lights och puls!

De senaste två-tre veckorna har jag knappt varit hemma: jobbat, levt och sovit alldeles för litet. Har i alla fall tagit vara på dygnets alla timmar! Jag tror jag kan bocka av en hel del på "festival-måsten-checklistan" nu.

Gyttjiga gummistövlar - check

Övernatta på camping utan att sova - check 

Noisy irritating neighbours - check

Hångel i tältet - check

*Censur*

Ingen dusch på två dar och samma outfit tre dagar i sträck - check

Otrolig craving på asiatisk mat - check

*Inga bildbevis*

Fina musikupplevelser - check

Tappa bort folk - check

Köa till bajamajor - check

(det var första dagen det såg ut såhär, sen spriddes det ut ton av spån och halm för att torka upp gyttjesåsen. Ser i alla fall GROSE ut!)

Oförglömliga minnen - check

Så till musiken, här är några av mina intryck:

Favoriten: The National - sommarens finaste lilla melankoliska pärla har upptäckts. Kan inte sluta lyssna på dem.

Överraskningen: Stromae har gjort ett maximum av sina låtar för att erbjuda en intelligent och genomtänkt show. Slug som räven och bevågad även om musiken inte är the shit.

Mest musikaliska duon: Angus and Julia Stone är så musikaliskt överbegåvade så man vill spy. Kan dom inte ge lite åt oss andra?

Bandet som man älskar att lyssna på hemma men som faller på målsnöret när man ser dem live: Beirut levde inte helt upp till förväntningarna.


Konserten man hade noll förväntningar inför och som man ändå kunde lyssna på om man bortser från cheese-faktorn: James Blunt verkade uppriktigt glad över att vara där och verkar tro hårt på sin musik och sina texter. Och props till enda artisten som crowd-surfade!!

Årets sömnpiller/jag gör bara mitt jobb sen sticker jag hem till hawaii: Jack Johnsons laid back surf pop är skön bakgrundsmusik en lat dag på stranden/under grillfesten. Inte på en megascen i regn framför tusentals människor och när killen gör noll för att värma en.

A star is born: Den fransk-finländska duon The DO var hur bra som helst och den finländska sångerskan har sån otrolig karisma och scennärvaro! Trollbindande! Hur kan Finland inte veta om hennes existens? Hon är vår starkast lysande stjärna just nu - utan tvekan! Hyvä Suomi!

Konserten jag borde ha sett men missade: Patrice och Katrine

Konserten jag ville gilla men som just didn't do it for me: PJ Harvey. Hon var nästan lite skrämmande.

Mest sympatiska: Aaron


Mest extravagant, over the top, helt sjuka specialeffekter: the Chemical Brothers. Helt sjukt. Missade Hey Girl Hey Boy:( Men jag stod och sov så det var dags att åka hem.

Mest jaha, ni är nog egentligen jättebra men jag orkar ändå inte lyssna: Portishead